Han kom. Otroligt, fantastiskt, härligt, underbart, otroligt, fantastiskt... STORT. Jag är så kär att jag tror jag dör.
Nio månader och två dagar, så otroligt kort tid vi väntade. Och så kom han. :-)
Klockan är 05:30, jag har gett upp att få honom att somna någon annanstans än på mig (funkar inte att lägga honom intill mig heller, har försökt i fem timmar nu). Så jag sitter här i "hemmaklänning" (jag lovar lägga in bild på den, den är very special) framför datorn och sysselsätter min hjärna istället för att krokna ihop och halvsova i sängen med en liten godbit sött snarkande i mina armar.
Nu ligger samma godbit nyammad och skönt utsträckt med armarna över huvudet på amningskudden i mitt knä. Han kommer säkert att vilja käka igen om cirka en halvtimme. :-)
Livet kunde vara sämre.
*glad*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar