Vilken min...

Sambon utbrast igårkväll i ett förtjust uttryck för den glädje han kände inför vår nära förestående flytt till eget hus.

Minen han hade när han hörde vad jag sade (tillslut, eftersom jag viskade) var - obetalbar! :-D

Han drömde sig iväg "tänk att få dra på basen och spela musik så högt det går, vilken tid på dygnet som helst..." jag smög in ett "shhhh, du väcker bäbyn"...

Jag känner mig elak, men kunde bara inte låta bli! Jag har inte heller tänkt på det, så innerst inne blev jag nog lite snopen jag med. Men det är ju sant, i ett par månader kommer vi att kunna "dra på", sen är det väl läge att vara _lite_ försiktigare i alla fall. :-)
Men jag tror bästa kompensationen för det kommer att vara att vi inte alls behöver oroa oss för om gråt och nattvandringar väcker grannar. :-)

Konstigt

Om jag inte är gravid, så mår jag JÄKLIGT konstigt. I morse på väg till jobbet höll jag på att kräkas i bilen, jag sjöng högt med musiken och lyckades tack och lov få frukost shot'en att stanna nere. Väl framme på kontoret kastade jag mig över smörgåskassan och ordnade en mer substantiell frukost.

Jag kan se på mat och få direkta "åh maj godd jag vill kräkas" impulser. Och än värre - jag kan tänka på mat och få samma impulser!
Det är helt sjukt.

Ned i vikt har jag gått också. Det är väl "helt normalt" kan jag tänka mig, precis som vilket annat jäkla symptom man än kan komma på i dessa sammanhang.

Åh hum.

T-R-Ö-T-T

Oh himmel så trött jag är. Det är inte klokt.
Nu borde jag gå och lägga mig också. Så det gör jag.

Jag tror det inte

Allt jag känner är att brösten är ömma, ungefär som innan mens. Inget annat.
Alltså.
Jag köpte ett preggo-test till idag, bara för att. Jag blir galen av att inte veta. Det är alldelens för stort för att bara "ojdå, det var visst fel" om ett par månader när det visar sig att jag i själva verket har råkat in i klimakteriet... *suck*

Vinterkräksjuka

Både sambon och jag går hemma och drar fötterna efter oss och känner oss ohygglig ynkliga. Sambon lite mer än jag eftersom han fortfarande kräks. Jag har inte kräkts, precis som jag nästan aldrig kräks utom när jag blir tillräckligt onykter. Däremot har jag inte kunnat äta så mycket och magen har åkt hiss och bubblat som värsta hembränningsapparaten på ett helt befängt sätt hela dagarna.

Urrk.

Sambon undrade om det kanske var "morning sickness", alltså att jag skulle må illa av graviditeten. Men det förklarar ju inte alls hans symptom. Om han nu inte tagit det här med sympati-graviditet ett steg längre? :-D